Fotoalbum - Upplysningen - de många undertitlarnas lajv

1700-talet blir sig aldrig likt efter att byn Tälleberget kokat över av förnäma adelspersoners aristokratiska överlägsenhet, ondskefullt konspirerande militärers brutala metoder, stråtrövares våldsamheter, värdshusfolks illfundigheter och en oherrans massa strålande sol.

  <<  
Tillbaka
  >>  


Kanonen var magnifik men ändå brydde sig ingen om den, knappt ens när den blev stulen. Till slut återvände den dock och ordningen återställdes!

Örthandlerskan Tuva (Linn-Marie Edlund) har svårt att inte le åt grevens tron av ved där han sitter inspärrad i vedbon. Det gällde för de flesta...

Den yngre filosofen poserar med ett respektigivande ansiktsuttryck. Marcus Bergman heter han off.

Markisinnan Botilda, förnämligt spelad av Hanna Bakke, visade sig vara folkligare än folket själva!

Pigan Li (Jenny Sperens) och den lösa existensen Victoria (Åsa Sandberg) var två av alla de som ofta och mycket hade roligt på värdshuset där det serverades en lustiger brygd...

En av de skotska ambassadörerna, alias Monica, och den före detta musketören Sebastiàn, alias Per, höll till i adelshörnet i värdshuset, kanhända i väntan på nästa måltid.

Värdshusvärdens syster Alice of Hamptonbury, Theresa heter hon off, smidde lika många ondskefulla planer som hennes kjolar hade lönnfickor: Oräkneliga!

Några av de som beundrade stockstötarnas magnifika uppvisningar. En av filosoferna agerar frontfigur.

Porträtt av väverskan Miriam Braunfurt (även känd som Kristine Lindqvist). Det såg ut som hon mest satt fridfullt och virkade, men ingen vet vilka ondskefullheter som hon egentligen tänkte ut...

Grevinnan Julie Couronne de Faucon et Étoille de Argent, spelad av *Namn borttaget*, avslöjar inte med detta porträtt sina lömska planer...

I skumma hörn av värdshuset samlades det skumt folk. Örthandlerskan Tuva ser mystisk ut...

Filosofen Gran Löfmark (spelad av Lars Granlöf)var en av de som bäst passade in på 1700-talet med sina idéer han lyckades pracka på folk om frihet, jämlikhet och kanske även broderskap.

Värdshuset med alla ljus och lyktor blev en hemtrevlig plats om kvällen. Det blev också skådeplatsen för månget fylleslag...

Värdshusfolket hade ett hårt jobb med att hålla grytorna rena. Kanske till och med hårdare än deras jobb för att ta över världen på grund av religiösa skäl.

Undras om alla kanoner svarvades fram ur stockar på 1700-talet?

Fyra bröder på marsch för att få knappar isydda i dräkterna av kunnigt folk. Somliga offigare än andra...

Värdshuset invigs med arrangörsmiddag på tacos, godare mat än lajvarna skulle komma att få, kanhända. Trots det är William inte nöjd.

Samlingsbild när de flesta verkar ha anlänt. Offigheten är total.

Värdshusfolket förklarar läget. Vad ingen visste var att deras höga priser syftade till att ge dem makt att ta över världen...

Munken Melkor (Henrik Dahlberg off), återupptstånden ifrån det döda, håller tal, så länge att folk nästan misströstar.

Den tappra bagerskan (Elisabeth Dahlberg off) beger sig till sin arbetsplats för att jobba ihop brödfödan åt knappt fyra dussin hungriga lajvare.

I ett något offigt hus blir den stolte grevens hår pudrat. Kroppspuder förstås, vad annars?

Greven Louis Couronne de Faucons, som även är känd som Henrik Dahlberg, födelsedag firas med lustiga lekar, såsom stockstötning och annat skoj! Soldaten Smith (Oscar Lindahl) vann inte.

Smeden, Tom Lantz även kallad, blev den som istället kammade hem de fyrtio öringarna som utlovats som pris. Senare försökte han ta makten över hela byn också, men av andra skäl...

Gycklaren, spelad av Job Bakke, deltog till sitt eget förtret utom tävlan, ty han var domare.

Handelskvinnan Minna, spelad av Anna Mustonen, och hennes följe och deras hemlighetsfulla läger syns här. Märkliga blev följderna av de brygder som köptes, och kilovis var de mynt som följet stal...

Grevinnan, alias Polle, och markisinnan, alias Hanna, super sig fulla till Grevens förtret och folkets jubel.

Grevar blir som sagt förtretade då grevinnor super sig fulla. Det är inte lätt att vara greve alla gånger.

Gycklaren (Jon Bakke off) gör sig lustig på sin egen bekostnad, för ovanlighetens skull.

Gycklarens konster tycks locka till sig även grevinnor och musketörer, trots att hans konster inte alltid var av yppersta klass.


Folket fick nu veta varför gycklaren inte hade något hår på bröstet!

Gycklaren tycktes nästan överdriva sitt vidunderligt enorma lidande sedan han trampat på en fackla...

Snart var gycklaren glad igen och spottade eld så det stod det härliga till!

Greven håller tal och får folk att följa efter honom, ivrigast tycks jägaren Friedrich Walteufel (även känd som Niklas Johansson) vara.

Efter en födelsedag då han blivit förgiftad, då hans avskydde bror anlänt, då hans grevinna supit sig full och skämt ut sig och mycket annat otrevligt hänt, avtäckte greven en giljotin för att lägga hämsko på stämningen!

En orolig (nåja?) pöbel betraktar grevens smått hysteriska giljotinavtäckande. Härolden (Jesper Dahlberg) iakttar den.

Musketören Sebastián Dardel (Per Lundmark) låter sig väl smaka av maten medan Alice of Hamptonbury (Theresa Nilsson) kokar ihop något ondskefullt över elden.

Lite folk vid värdshusets ena långbänk. Sittandes smedlärlingen Lethardius Braunschweig (Tobias Dahlberg), ståendes i bakgrunden ambassadörskan Sláine McCalum (Malin Löfgren).

Högra långbänken. Ståendes Tuva Ceciliadotter (Linn-Marie Edlund), sittandes till höger härolden, en soldat, generalen, en soldat till, markisinnan, pigan, vandraren och hyrsvärdet.

Iakttagna av värdshusvärdinnan Alice (som visade sig vara med i Judaskulten) sitter greveparet och väntar på att den mycket sparsmakade betjäningen ska bära fram kvällsmaten.

För en gångs skull är värdshuset lugnt och tyst. Men mysigt...

Under grevinnans och storbondens (Astrid Arvidsson) överinseende plockas giljotinen ned på lördagsmorgonen. Greven har varit borta hela natten, och sägs nu vara död...

Säg den lycka som varar. Greven återvänder, efter en natt i alkemistens hus i skogen på gycklarens inrådan. Gycklaren visste nämligen inte att alkemisten var rövarnas ledare...

Generalen betraktar alkemisten (Anders Jonsson) som ständigt var ute på sina egna ärenden. Folket i bakgrunden är några i den pöbel som värdshusvärden fått att resa sig i revolt mot greven.

Greven flydde först in i sin herrgård, därefter (ytterdörren hade inget lås) ut genom fönstret och upp på taket. Ingen vågade följa efter, och inga pilbågar fanns heller i byn. Greven verkade ett tag säker från folkets vrede...

Några av upprorsmakarna försöker eliminera flyktvägen därbak. De nöjer sig dock senare med att vakta stegen.

Den något nervöse greven ser ner på sina undersåtar. Hans försök att tala dem tillrätta hjälpte inte särskilt mycket.

Byns befolkning väntar med spänning på fortsättningen. En värdshuspiga håller i barnet som greven av bagerskan sades vara far till.
I bakgrunden den tomma lavetten (kanonen stals av munken, gycklaren och den äldre filosofen).

Munken försöker tala greven tillrätta.

Munken (Max Malm) får faktiskt greven att ta reson, så sakteliga. Under tiden ser pöbeln på, förvirrat men blodtörsigt. I bakgrunden lurpassar värdshusvärden (Hans-Jörgen Kronquist).

Grevens båda ärkefiender generalen och smeden (Tom Lantz), grevens bror respektive svåger, diskuterar allvarliga ting med musketören (Jakob Nyberg) och soldat Smith (Krister Lundmark)

På herrgårdens torg framför fängelset (vedladan) betraktar folket den räddhågsne adelsmannen som nu klättrat ner igen, när han spärras in av upprorsmakarna. Adelsfröknarna är på väg bort.

Tiggarflickan (Antonia Forsgren-Johansson), hovdamen (Jessika Boström) och örtmånglerskan (Linn-Marie Edlund) vakar utanför fängelset.

Ambassadörskorna och den numera avskedade musketörkaptenen sitter vid den finare delen av långbänken och äter lunch: Grönsakssoppa med korv...

Bagerskan, som just har insett att Harold och Alice of Hamptonbury har tänkt ta över världen via sin sekt Judaskulten, hötter ilsket med fingret åt Harold som just framgångsrikt startat ett uppror i byn. Smedslärlingen ser på.
[ Bild 56 ]

Värdshusfolket på bagarstugebron. Smedslärlingen betraktar dem lite oroligt. I Alices famn vilar det söta barnet så lugnt och tryggt. Det framkom aldrig vilka barnets föräldrar var, förmodligen var det bara ett hittebarn...

Värdshuset i all sin prakt under lördagseftermiddagen. Värdshuspigan (Cecilia Nilsson) diskar medan värdinnan är på väg därifrån.

På bron över diket sitter tiggaren (André Marklund) och smedslärlingen (Tobias Dahlberg) och dinglar med benen medan en skock unga damer mobbar tiggaren bäst de kan.

En folkflock hälsar den nyanlända nunnan välkommen nån gång på lördagen. Hon talade bara franska, var den allmänna uppfattningen tills det kom fram att hon var med i värdshusfolkets onda konspiration och bara låtsades inte förstå gammal hederlig sven

En till folksamling. En exmusketör som ser något trumpen ut, en markis - som vanligt runtglassandes, en alltid påpratande filosof, en ovanligt tyst gycklare, ett par ambassadörinnor, en nunna och lite annat löst folk har spontant församlats.

Greven talar artigt med tre solande damer vid ett offigt hus. Hade bilden varit en film med tillhörande ljud hade man kunnat ana en bitter ton i grevens röst, markisinnan hade vid det här laget övergivit hovlivet helt...

Ännu en mysbild på värdshuset. Detta var på lördagskvällen; kvällen som skulle gå till historien såsom Stora Suparkvällen. Folket hade något tidigare beslutat att dess eget Råd nu skulle bestämma i byn.

Det är söndagmorgon och härolden spelar tapto istället för sina annars hurtiga morgonreveljer. Det gjorde han för att rådgiverskan mördats av nunnan och munken kvällen innan. Föga anade han att han själv bara hade timmar kvar att leva...

Filosofen håller en kamratlig arm om exmusketören, som snott åt sig sin gamla ämbetsvärja. Den enda ännu anställda musketören till höger, spanandes mot adelsdamerna och deras enda tjänare (Jessica Boström) i bakgrunden.

En bild på värdshuset från byavägen. Handelsfolkets läger till vänster, tiggarnas husrum längst till höger.

Handelsfolkets läger med tillhörande handelsperson (Anna Mustonen) i helbild.

Alkemistens hus, komplett med dubbla eldstäder, utkikstorn och flaggstång. Här tillbringade, förutom alkemisten, greven och en soldat fredagsnatten.

Generalen läser det brev han vänt upp och ner på hela byn för att hitta. Soldaten Richard Goethe, smeden Bragdar Silfverstierna och den allt mer oplikttrogne musketören Pierre Fontyn ser på.

En mycket uppgiven greve har tagit plats vid pöbelns bänk, han hade inte många vänner längre. Markisen syns nu i sjaskiga kläder eftersom han visade sig vara en bedragare, men det fanns ingen ordningsmakt kvar att ta hand om honom.

Greven blir spådd av alkemisten, till folkets förlustelse. En del "sanningar" uppenbarades här, bland annat att greven bara skulle få ett barn, och att greven skulle dö. När sades inte.

Alkemisten tittar ännu noggrannare efter järtecken eller omen, men förmodligen var han inte alltför pigg på att berätta sanningar eftersom han trots allt hållit hemligt för de flesta att han var den som var rövarnas ledare.

Slutanförandet. Generalen meddelar samtliga att han funnit brevet och att det i byn ska finnas en arvinge till en mäktig kungatron, och att denne arvinge var smedslärlingen. Greven hånade honom, medan de flesta inte hängde med alls.

Generalen nickar självgott åt vad han själv just sagt innan han marscherar ut. Därefter blir han dock brutalt nedhuggen av den falske markisen, rånad på arvingen av grevinnan och övergiven av 3 av sina 4 överlevande soldater.

Diverse folk betraktar de sårade; generalen och soldat Goethe som höggs ned på pin kiv av markisen, samt musketören och filosoflärlingen som också skadades i kalabaliken. Det förvirrade folket i byn försöker reda ut vad som ska hända härnäst.

En till bild på samma scen. Allt möjligt folk hade snott åt sig vapen. Musketören och soldaten led verkligen, medan generalen skrek åt folk att de gett sig på fel person, att kriget skulle drabba landet om han inte fick tag i tronarvingen igen.

En tredje bild på slutscenen. Alldeles strax fattar folket beslutet att avvisa greven från byn, medan generalen flyr till skogs ropandes efter hämnd utan sin tronarvinge. Judaskultens anhängare verkar ha segrat...

En bild inifrån herrgården; den vackra spegelsalen som ser lite ostädad ut sedan Rådets möte i den dagen innan.

Lajvet är slut, och deltagarna kunde härmed leva lyckliga i alla sina dagar. En solig samlingsbild på 40 av de totalt 48 deltagarna, bakom värdshuset.
[ Bild 79 ]

Efter lajvet. Det visar sig att Minna och hennes följe har skrapat ihop tre gånger så mycket pengar som det finns kvar i stadskassan.
[ Bild 80 ]

Mera efterlajvsmingel. Den lika blyga som misslyckade tyska konstnärinnan Elisa Mener (numera Erika Lundqvist) vandrar fram över den äng där det för bara några minuter sedan - men ändå 300 år tidigare - uppstod en våldsam strid.
[ Bild 81 ]

En massa lajvarpack samlar sig för gruppbildsfotografering.
[ Bild 82 ]

En magnifik vy över värdshusets baksida från det tält där Minna och hennes kumpaner tillbringade nätterna.
[ Bild 83 ]

Smeden Tom Lantz (alias Bragdar Silfverstierna) i ensam majestät. I handen håller han sitt omtvistade adelsbrev som bevisade hans dittills okända syskonskap med grevinnan. Greven blev inte glad över att få en ny svåger....
 

Lajv-Norr™
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@evolinteractive.com