Lajvminnen från HCV: Episod 1Tillbaka till kalendern »Till rosorna för HCV: Episod 1 » Till kommentarerna från HCV: Episod 1 » Att faktiskt stå en beväpnad grupp utanför en helt vanligt lägenhetsdörr beredda att storma in utan att veta vad som finns därinne. Vi får bara hålla huvudet kallt och fortsätta vara diskreta med våra vapen i samhället. Skrivet av: Johan Svanborg Faktiskt under en av rollspelssessionerna. Det var så klockrent när gänget är tillbaka på bårhuset (igen) och receptionisten påpekar att hon trodde de inte hade gått - det hade varit sånt liv där nere så hon trodde de var kvar. Hon frågar vänligt om hon ska följa med ner. CC och Anton hade båda fina svar. - Nej tack, vi vet vägen. - Jag ska bara hämta något i bilen först. Skrivet av: Dennis Wikman Min & broder Frans totala synkning. Vi hade inte pratat ihop oss så mycket som vi ville innan lajvet, men det satt som en smäck. Att samarbeta med Ordo Novgorod, och samtalen med Malin/Sara. Vi var så trevliga, men varför upplevdes vi som obehagliga? Nåt direkt minne kan jag inte skriva ned, möjligen allt bibelläsande, som då vi satt på sandlådan utanför en lägenhet och läste om "De Gudlösas dårskap" strax efter att vi konstaterat att Jägarna hade lite bekymmer med hierarkiska strukturer... Lovely! Ett tips till chauffören; spela inte så högt nästa gång, det var många hemligheter som avhandlades i baksätet under bilresan... Skrivet av: Annelie Wikström Jag kan inte riktigt komma på något specifikt. Mycket kommer jag att minnas men inget som står ut speciellt. Skrivet av: Adina Linder Det måste vara min och Adams ritual på mitten av golvet i lokalen där vi stod stilla och chantade i drygt en kvart. Skrivet av: Oscar Bergqvist När "Karl" avbryter ett samtal och Frans måste övertala sig själv om att Tålamod faktiskt är en dygd. Sen måste jag säga att jag personligen njöt av korvätandet i lokalen. Skrivet av: Emil Karlsson Så mycket att göra, så mycket att se! Självklart är den spontana välsingnelsen av huvudlokalen mitt starkaste och bästa minne. När Valentina kommer fram och skeptiskt iaktar vårat arbete med den enorma salt-cirkeln och frågar vad vi gör och jag lugnt försäkrar henne om att huset kommer stå kvar efteråt. Men ett utföra exorsism på en toalett måste ändå vara en klassiker :P Skrivet av: Adam Jonsson Det bästa minnet måste nog vara då Keira, Anton och Lovisa kommer fram till mig (Ezther, Philip och Erica) och säger "Vi har tagit hand om sjukhus situationen men vi har gett ditt nummer till tre personer som kommer ringa dig. Det har hänt lite för mycket på samma ställa. Vi behöver en bra skandal. De ringer om en kvart." Heidi hade en del huvudvärk det. Skrivet av: Jasmine Isaksson Ett minne som jag tyckte blev så klock rent var när CC och Saga skulle åka med Angus Dei och när jag vrider om nyckeln i bilen säger jag "hoppas ingen har hörselskador" Anneli hinner svara "va?" innan Paranoid av Black Sabbath börjar dundra på skadlig ljudnivå. Skrivet av: Mikael Samuelsson Att möta upp alla deltagare vid rondellen och känna in stämningen hos gruppen och varje enskild individ. Skrivet av: Amanda Eriksson Oj, svårt att välja, och egentligen skulle jag nog välja allt. Men jag tror nog ändå jag går på tre saker. Det första är när jag diskuterar vissa projekt Dale kan tänkas ha i görningen med Ordo Novgorod. Det andra är det första besöket som gjordes vid bårhuset, och då särskilt kommentaren "Ska vi bränna kropparna?". Det tredje är när vi går till lägenheten där vi ska möta spökjägaren och hittar hans lik i badrummet, något jag i egenskap av lägenhetsinnehavare hade sett fram mycket länge. Skrivet av: Wadoud Guerroumi När Jessica gick fram till Adams karaktär och frågade om han mådde bra och om hon kunde hjälpa honom. Han bad om hennes hand, studerade hennes handflata en stund och sa: Jag förstår. Otroligt förvirrande för Jessica, askul för mig ^^ Skrivet av: Johanna Hellman När hela gruppen första gången kommer in i lokalen och söker igenom varje centimeter av lokalen, Skrivet av: John A Jonsson Mumin. "Hur var det på bårhuset?" "Dödstråkigt." Allt idogt, obskyrt pysslande i innre tjänst. Skrivet av: Karl Gustafsson Att höra Saga (Adina) klaga över att det hade tagit så lång tid att få hennes saker till Umeå. "Hur lång tid tar det egentligen att köra från Luleå?", undrade hon (om det inte var Ezther eller Erica som undrade det). Chip (Micke) svarade blixtsnabbt och coolt: "45 minuter". Skrivet av: Philip Fowler Svårt att peka ut ett särskilt, många små gjorde lajvet värt. Bl.a att få en väldigt civil utskällning av cellledaren för att man sitter och löser ett korsord, att känna lite panik över att Tea från Agnus Dei har nästintill anklagat min roll för att vara en lögnare och insikten att fältarbete inte alls är särskilt mysigt när man ramlar på stinkande, halvt uppätna, lik. Skrivet av: Malin Forsberg I sista lägenhetn uppe hos Con Hombres. Jens (Svanborg) står utanför vardagsrummet och tittar in. Han skriker vapen och sekunden senare springer jag in i rummet. Jag själv tror att det ska sitta en snubbe med ett vapen mot dörren och skjuta mig när jag kommer in. Jag ber lite inombords bara för att upptäcka att rummet är tomt. Det var sådär lagom episkt. Skrivet av: William Hallin Många fina, trevliga och roliga. Att byta om ute på en parkeringsplats är väl inget jag gör så där varje dag... :) Skrivet av: Erica Kolppanen |
|
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@warriors2.com CO-Design Jonas Mustonen, jonas.mustonen@telia.com |