Lajvminnen från Själarnas BergTillbaka till kalendern »Till rosorna för Själarnas Berg » Till kommentarerna från Själarnas Berg » Själen som dyker upp på vägen, jag var inte säker på att det var emmelie förrns vi var uppe på berget. Skrivet av: My Rönnqvist bästa minnet är nog när vi alla ska bekänna vad som tynger våra hjärtan det känns så in då vi sitter och beknner en efter en. när jag som själavandrare verkklingen hör skogen viska åt mig off lite läskigt men väldigt läskigt. hela lajvet var igentligen ett stort minne det hände små saker hela tiden som förgyllde lajvet Skrivet av: sanna norberg Början var helt suverän. Vi sniglade oss fram (tack Malin) och vissa fick sina tokryck vilket skapade en härligt paranoid känsla. Bekännandet kändes också väldigt nära och naturligt även om platsen kunde ha varit mer inspirerande. Sen kommer jag aldrig glömma Sanna som plockar upp en morot, som det ser ut, från framsidan av tunikan. Skrivet av: Johan Svanborg Fikapaus efter en "hård" vandring - alla sitter tysta, tryckta och stirrar oroligt in bland träden. Plötsligt stormar stigfinnarna fram ur skogen, och bråkar vilt. Vi är vilse! Enastående snygg scen! Skrivet av: Joel H |
|
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@warriors2.com CO-Design Jonas Mustonen, jonas.mustonen@telia.com |